=(

När man mår bra med en person finns det inget man hellre vill än att vara med den personen.
Men det finns stora hinder, hinder som är så starka.
Men jag förstår inte. Vill man inte att en person ska må bra?
Förut visste ja inte vad jag hade... Men nu när jag förlorat honom, det är då man känner saknad, de e då känslorna kommer fram...Men nu e de försent. Hinder som förstör min glädje.

Gud min fader. Jag är svag. Ja tror de skulle bli riktigt bra, ja tror ja skulle kunna bli riktigt lycklig. Men dom låter mig inte... Ja får offra min glädje för deras skull, och det är det ja ska göra.  Stärk mig Fader!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0