Nuförtiden

Min fader, mina böner är tomma på ord. Jag vet inte vad ja känner eller vart jag står just nu. På ett sätt är det skönt, jag tar verkligen dagen som den kommer nu och jag tänker inte på morgondagens bekymmer.
Jag har ett stort hål i mitt hjärta som torterar mig. Det gör så ont men ändå har det blivit en vänja.
Fasten vi inte pratar så vet jag att kärleken finns. Fastän jag får blickar så vet jag att saknaden är enorm. Men jag vet inte vad jag mer ska göra. Det får vara som det är tills tiden är inne.
Jag vill tacka dig min Fader för att du ger mig den kunskap och den vishet jag behöver för att klara av skolan. Från morgon till kväll infinner jag mig biblioteket me böckerna framme. Utan dig skulle jag aldrig  ha denna ork. Jag är dig evigt tacksam min Fader.
Amin <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0